Vill inte leva detta liv - en dokumentär film

Jag har nyss sett -vill inte leva detta liv, en dokumentär film som vissades på svt2 idag. den handlade om en kille och hans kompisar och deras missbruk av narkotika och i deras fall var det GHB. Efter hans kompis hade tagit självmord för han inte orkade längre så blev det bara värre. Efter en dom får han 2års fängelse det blir inte bättre och till sist hamnar han i en psykos, han får ännu mer tabletter, tills sist blir han så beronde att han får flytta och rena sig (heter nåt men det står helt stilla). Ska det vara så? att i kriminalvården göra så att det blir ett annat missbruk? kan man inte stoppa det i tid? Efter sina två år så kommer han ut, han har jobb han har vänner och familj som stöttar. Vad som syns på filmen så har han så gott som bara rena vänner och vänner som inte har missbrukat. Men det är något som gnager, han mår inte bra. Han vet inte vad det är för fel, han säger att det gör så ont. Han börjar skära sig, hamnar i ett nytt beroende av att skära sig, i vården ger man ännu mer tabletter, efter ännu mer problem. Mammas oro stiger och hon ringer läkare, socialen, andra läkare och det resulterar bara i mer tabletter och ingen hjälp. Men varför ger man tabletter sådan tabletter många "vanliga icke missbrukar" lätt blir beronde av till en missbrukare som blir lätt beroende av något? en del kanske behövs men allt? kanske någon terapi något annat som behövs varför finns det inte? En kväll så letar han reda på alla tabletter och försöker ta sitt liv, han blir tvångsintagen och han börjar må bättre, man ser han på sin 20års dag och han mår bra säger att det räcker nu och så vidare.
En helt klart tänktvärd film. En film som borde vissas oftare och till flera!
Jag får många tankar jag blir arg på systemet. det kursiva här uppe är lite av min åsikt av mina tankar.
Det syns i filmen så tydligt att av ett missbruk startar det ett annat missbruk. Kanske inte med vilja utan man tänker inte på det. I filmen fick man se ett par stycken som tog kontakt med vården för att få hjälp med ångest och liknade för att inte ta droger, vad hände? jo ännu mera tabletter? jag vet inte vad allt var och så, men själva grjejen. Jag tror på en behandling av ångest är att för det första ta reda på vart den kommer ifrån, kan vara nödvändigt med tabletter ett tag men att få prata med någon känna trygghet och få terapi. Hur ska jag lära mig att leva med min ångest? Nu finns det bra behandlings hem, det finns bra vårdpersonal, det finns många hjältar men det finns lika många stolpskot om inte fler. så varför gör man inget? varför skjuter man bara problemet vidare? Ge tabletter gör de, men tillsist kanske personen i fråga tröttnar och orkar inte längre han eller hon kanske har försökt bet om hjälp, tagit kontakt men det blir inte bättre och tar sitt liv, då blir det andra problem det blir massa annat. Så varför inte göra något i tid? Även på dem som inte har den anhöriga som brinner för att hjälpa. Visst det är näst in till omöjligt att stoppa ett missbruk om inte personen i fråga vill stoppa sitt missbruk. Men de som söker hjälp varför kan man inte hjälpa dem mera? Vård garantin funkar inte där, nu är jag inte ens hundra om den finns där kommer inte ihåg det senaste jag läste om det men varför ska det alltid ta sådan tid? Jo visst pengar pengar och åter pengar men även viljan skulle jag säga hör hit, har jag rätt då? resurser och så vidare jag vet dravlet men ska det alltid vara så? ska man rent ut sagt kunna gömma sig bakom det finns inge pengar?




Varför ska man alltid behandla med tabletter? varför ska läkemedel var det största? Jag utbildar mig till sjuksköterska och jag frågesätter behövs alla läkemedel? Visst helt klar massor av dessa läkemedel kan vara livsavgörande i vissa sjukdomar men man måste frågesätta är denna tablett för det bästa för patienten?!